Idag är det ett år sedan Adam lämnade oss. Jag kan inte förstå att det var så längesen. Samtidigt som det känns som om det var förra veckan allt hände så känns det också så långt borta. Jag ser fortfarande klara bilder framför mig från den dagen. Jag, Karin och Alva skulle på bio men väntade tills ambulansen hade åkt hemifrån. I ambulansen fanns du Adam, och pappa. Jag hade känslan av att denna morgon var sista gången jag fick möta dina blå ögon, höra dina andetag och känna ditt hjärta slå.
Efter halva filmen kom Karin tillbaka efter ett telefonsamtal. Vi blev tvungna att lämna bion och och åka till sjukhuset, ingen sa något. Jag började förbereda mig på det värsta men det gick inte. Chocken blev lika stor när sköterskan sa de fyra orden som fortfarande gnager i mig: Adam lever inte längre. Jag grät tills det inte fanns några tårar kvar och benen vek sig under mig. Jag kunde inte tro det hon just sagt. Varenda detalj kommer jag ihåg, klockslaget, människorna, vädret, tårarna. Denna dag skulle för alltid finnas i mitt huvud, oavsett jag ville eller inte.
Alla minnen som jag bevarat tryggt i hjärtat kommer smygande och det gör så ont. Men det är också skönt, att få tänka på alla dom underbara sakerna som jag och min lillebror har upplevt tillsammans. Färska lusskatter på bussen, långskidor över åkrarna, varsin hörlur i örat på väg till skolan, resor till värmen och allt detta har vi gjort tillsammans. Tomheten är enorm, men Adam finns med oss ändå. Jag älskar dig brorsan. Ingen kan ersätta din stora plats i mitt hjärta.
Vad fint du skriver Alice! Blir alldeles tårögd. Adam har alltid en plats hos mej med, och du också!! Kramar din gamla frökenMalin.
SvaraRaderaAlice , idag i skolan hade vi tänt ett ljus och alla hade tänkt på han !
SvaraRaderaTänker på er och ja känner också att tiden har gått så himla fort ! Saknar han <3
Älskade Alice - jag är så tacksam för att jag har dej <3
SvaraRaderaDu är stark Alice, även om jag inte kände honom eller känner dig så bra så får blir jag helt tårögd. Finns alltid för dig Alice, så du vet, vi tänker på er! Kram<3
SvaraRaderaBlir helt tårögd, så fint skrivet! <3
SvaraRaderaDu är såå stark Alice, saknar Adam så otroligt mycket att det inte går att beskriva. Adam kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Om det är något så finns jag alltid här.
SvaraRaderaKram Wilma <3
Kommer ihåg den dagen, vi var tillsammans och försökte trösta varandra. Att Adam inte finns hos oss är fortfarande så overkligt, det går inte att förstå.
SvaraRaderaHoppas han har det härligt på den plats han befinner sig, i sommarlandet.
Många kramar till dig Alice, var rädd om dig <3
DU är så himla stark Alice. Jag tänkte väldigt mycket på Adam och dig igår. Det rann många tårar när jag läste detta. Du skriver så himla fint om Adam. Du kan alltid prata med mig om precis hela tiden om allt!
SvaraRaderakramar på dig och din familj
jag vet hur hemskt det är när någon som stog en nära försvinner.., min farmor gick bort för två år sen snart, du kanske kommer ihåg att jag inte var i skolan en vecka och när jag kom tebaka var jag helt förstörd.
SvaraRaderaJag vet hur jobbigt du har det ibland.
när sorgen och saknade tar över å man tror att man ska drunkna i alla tårar, men det blir bättre.
jag lovar, saknaden kommer nog alltid vara lika stor, man lär sig inte att leva med den men att tänka på alla glada stunder gör det lättare.
Jag finns här om du vill prata om det, för ibland känns det bättre då. jag finns oxå om du bara vill ha en kram.<3
//sandra