...but still it´s farwell.
And maybe we´ll come back, to earth, who can tell? I guess there is no one to blame, we´re leaving ground. Will things ever be the same again?
We´re heading for Venus, and still we stand tall. Cause maybe they´ve seen us, and welcome us all, yeah. With so many light years to go, and things to be found. I´m sure that we´ll all miss her so.
It´s the final countdown!
Det var den sista låten vi sjöng här på våran lilla skola. Det var den låten som tog oss till sommarlovet och ut ur mellanstadiet. Nu drar jag till högstadiet! Spännande, men hur sorligt som helst! Dom sista stegen jag tog över lilla skolgården var tunga och långsamma.
När jag gick utanför skolans dörrar så var vi inte en enad klass längre. Vi var splittrade åt olika håll.
Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan dig Linn. Du har alltid funnits vid min sida och fått mig på gott humör. Och det är klart att vi kan ses på rasterna, men det blir inte samma sak. Dina kaxiga kommentarer i kalssrummet t.ex, dom kommer jag inte höra mer. Älskar dejj going!
Dessa människor har jag gått tillsammans med ända sedan dagis ;)
Världens bästa Fia! Dig hamnade jag i alla fall i samma klass som! Tur!
Kommer sakna dig Emmehh! Vi har varit tajta vänner sen 3-års åldern då vi joggade runt hela dagis för att bli starka så att vi kunde få upp cykelförrådet.... hehe, busigt ;)
Älskar er allihopa och kommer aldrig att glömma er!
Puss och kram<3
Åååå va fint du har skrivit hjärtat...visst var det en sorglig men väldigt fin dag. Och du - de gamla, fina, RIKTIGA vännerna kommer alltid att finnas nära dej. Puss & kram!
SvaraRadera